Lokalt i Boden…
Vi har en pågående etablering av ett järnverk i stora mått och att det fullt utbyggt ska kunna dubblera Sveriges totala produktion var för mig en överraskning, stort Ja, men så stort?!
Byggnationerna av stålverket pågår för fullt och det är en imponerande syn man ser när man besöker området. Nu behöver bostadsbyggandet intensifieras än mer och behovet av såväl inhemsk som utländsk arbetskraft är stort.
Jag är stolt över alla kommunens medarbetare och att sitta i en kommunledning där vi lyckas möjliggöra för våra ukrainska vänner att integreras, ha en trygg vardag och få jobb i kommunen och länet. Dom lär sig språket fort och detta har även uppmärksammats i SVT häromkvällen.
Länk till SVT:s program Aktuellt där ni kan se mer om detta: https://www.svtplay.se/video/KMyMy19/aktuellt/son-25-feb-21-00?position=515&id=Kvv16QN
Regionalt i länet…
Malmbanans har en andra urspårning innan den första urspårningens skador ens är färdigreparerade och att det skulle hända har vi som norrbottningar både anat samt varnat för under lång tid. Det är skandalöst hur illa infrastrukturen i Norrbotten fungerar och det behövs dubbelspår hela vägen från Luleå till Narvik vilket många har stridit för under lång tid, men det måste tydligen till katastrofscenarion för att det ska få uppmärksamhet. Vi får hoppas på att vara medlem i Nato kanske tvingar fram lite verkstad på det området. För dubbelspår hela vägen från Luleå till Narvik tillsammans med muddringen av Luleå Hamn ser jag som prio 1. Det behövs dock mycket mer än så bland annat Norrbottniabanan och upprustning av ett vägnät som tyvärr inte underhålls tillräckligt.
Det är också hög tid för att Region Norrbotten kommer överens med Kiruna Kommun om lokaliseringen av Kiruna nya sjukhus med de funktioner som vi i Sjukvårdspartiet anser nödvändiga. Byggstart måste snart ske och vi kan bara hoppas att en del andra nya stora hus i Kiruna gett en del kunskap om stora nackdelar med platta tak. Ett sjukhus placerat och byggt så att vatten kommer in både underifrån och uppifrån är ju ett skräckscenario.
Nationellt och internationellt…
På den internationella scenen så har vi som nation nu blivit inröstade i Nato, något som den absoluta majoriteten av partierna i riksdagen står bakom. Det kan kännas säkrare med tanke på att man får alliansvänner, men med tanke på den utdragna processen kan man fundera på vad som egentligen händer om det skulle bli en ännu större konflikt i Europa. Är det då en för alla och alla för en?
Låt oss hoppas att så är fallet, men ser man till realiteterna så kan man inte ta det för givet. Inte minst så påverkar ett kommande val i USA den utvecklingen. Det finns skäl till självrannsakan då många Natoländer slirar betänkligt med att uppfylla kravet på minst 2% av BNP på det egna försvaret, vilket inte minst har eldat på Trump i sin syn på alliansen. Det kan ju dessutom vara en av orsakerna till att Ryssland vågat sig på en fullskalig invasion av Ukraina. Visserligen utanför Nato, men alliansen har nog framstått som splittrad. Utanför Nato så tycks EU som institution hela tiden vara steget, för att inte säga flera steg, efter det som händer. Militär och annan hjälp kommer för sent och löften om hjälp hålls inte. Jag är övertygad om att de flesta inte vill ha krig, men när det nu pågår och vi vill hjälpa Ukraina, så kan vi inte då och då pytsa in begränsade och otillräckliga resurser. Det kanske i slutändan bottnar i att många EU-länder som inte ens nått upp till de 2% internt, inte heller har mycket att ta av. Ett obehagligt uppvaknande.
Kenneth Backgård, Ordförande Sjukvårdspartiet