Meny
Vad gör man när den demokratiska processen går tvärt emot folkviljan, när protester och demonstrationer inte längre räcker, ja då bildar man ett parti. Så resonerade ett antal personer som för drygt 30 år sedan såg ett partibildande som den enda utvägen när ingenting hjälpte i försöken att stoppa nedläggningen av Bodens Sjukhus, eller Centrallasarettet som det också hette.
Sjukhuset startade en gång som en direkt följd av den militära verksamheten i Boden och kopplades till behovet av sjukvård i dåvarande Bodens garnison. Sjukhuset utvecklades med åren och en ny centralbyggnad uppfördes. Sjukhuset blev Norrbottens länssjukhus och landstingets största sjukhus.
I slutet av 1980-talet och i början av 1990-talet så tog planerna för att flytta sjukhuset till Luleå fart. Det var en process främst inom det socialdemokratiska partiet där de ansåg att residensstaden Luleå också borde ha länssjukhuset. Frågan drevs främst av landstingets och Luleå kommuns socialdemokratiska politiker.
Skisser och ritningar togs fram för en placering av sjukhuset på Porsön i Luleå. Det anordnades demonstrationer runt om i länet, inte minst i Boden, men ingenting hjälpte. Bodens politiker protesterade och för att inte helt splittra det socialdemokratiska partiet så togs det fram en kompromisslösning som innebar att man skulle placera sjukhuset i Sunderbyn. Precis på andra sidan kommungränsen mellan Boden och Luleå. ”Pappa” till den idén sägs ha varit den tidigare socialdemokratiske ministern och Pitebon Anders Sundström.
En sista utväg för att stoppa kapitalförstöringen och nedläggningen av ett centrallasarett i Boden, vars huvudbyggnad endast var 25 år vilket var lika gammalt som Sunderby sjukhus idag, så beslöt Nils Wallo, Staffan Olsson, Gunnar Wennman och ett antal andra engagerade personer att starta ett parti. Det enda sättet, att på lagliga grunder, försöka ändra på politikens inriktning om nedläggning. Utan ekonomiska medel men med frivilliga krafter startade arbetet med en partibildning av Norrbottens Sjukvårdsparti. Ytterligare personer engagerades bland annat Göran Hedberg och Nils Sundberg som var partiets ordförande under de första åren innan Kenneth Backgård tillträdde.
De som startade upp partiet hade räknat ut, att om alla som var för Bodens sjukhus, skulle stå vid sitt ord, så skulle det endast behövas 4 mandat i landstingsfullmäktige för att stoppa nedläggningen och i stället starta en modernisering och ombyggnad av Bodens sjukhus. Norrbottens Sjukvårdsparti fick 19 mandat och det borde ha räckt 4 gånger om, men det gjorde det inte. Varför?
Jo, inför realiteten att ett nytt parti tagit 25% av rösterna i länet, så började man ändra sina löften och ställningstaganden. En efter en ändrade sina åsikter vilket med tiden också fick konsekvenser. Den politiska kartan förändrades helt. Liberalerna, som var starkt för ett Luleå sjukhus, finns sedan två mandatperioder inte representerade i fullmäktige. Miljöpartiet och likaså Kristdemokraterna har åkt ut, men Kristdemokraterna finns nu representerade igen sedan 2022. Föregående mandatperiod 2018 – 2022 var partiet, som nu enbart heter Sjukvårdspartiet, representerade i regionledningen.
Nu firar Sjukvårdspartiet 30 år som parti och som representant i Norrbottens regionfullmäktige.
Behövs då Sjukvårdspartiet när man förlorade den stora sjukhusfrågan?
Ja, för att inte norrbottningens röst ska vara bortkastad har partiet fortsatt kampen för att prioritera hälso- och sjukvården och siktar på minst 30 år till i regionfullmäktige.
Länge leve Sjukvårdspartiet!
Kenneth Backgård, ordförande
