Det finns en gräns för hur länge norrbottningarna orkar vänta och stå sist i vårdkön. I Norrbotten har den passerats för länge sedan. Vårdköerna växer, vårdplatser stängs och personalen går på knäna – ändå talar Region Norrbottens politiska ledning (S, V och C) om “omställning” och “effektivisering”. Det är vackra ord för en vård i fritt fall.
Bakom varje siffra finns människor. Äldre som väntar på operation, barn som inte får sin utredning i tid, patienter som lever med smärta och oro. I ett län med enorma avstånd borde vården byggas ut – inte centraliseras. Ändå flyttas verksamhet till Luleå och Sunderbyn, medan mindre orter får se jourer och vårdplatser försvinna.
Personalbristen används som förklaring, men det är regionledningens ansvar att skapa arbetsmiljöer där människor vill stanna. Vårdpersonalen lämnar inte sina yrken för att de tröttnat på patienterna – de lämnar för att de inte orkar längre. Stress, underbemanning och ständiga omorganisationer bryter ner människor som ägnat sina liv åt att hjälpa andra.
Vårdgarantin på 90 dagar är i Norrbotten en illusion. Här får patienter vänta 300 dagar – ibland mer. Den som har råd söker vård i andra län. Den som inte har det får vänta, lida och hoppas. Det är inte jämlik vård – det är geografisk orättvisa.
Sjukvårdspartiet har i åratal varnat för den här utvecklingen. När andra partier har stängt vårdplatser, skurit i personal och flyttat vård från glesbygd till centralort, har vi sagt: Ni river ner utan att bygga upp. Nu ser vi konsekvenserna – en vård som varken räcker till för patienterna eller personalen.
Vi kräver en ny riktning:
Återöppna vårdplatser där behovet finns.
Ge vårdpersonalen rimliga arbetsvillkor och inflytande.
Stoppa centraliseringen – vård ska finnas i hela länet.
Se till att vårdgarantin verkligen gäller även i Norrbotten.
För det handlar inte om siffror – det handlar om människor. Våra anhöriga, våra vänner, våra liv. Vi vill ha en nära, trygg och jämlik vård i hela länet.
Ann-Sofie Henriksson, Sjukvårdspartiet Pajala
