Grundidén är att minska antalet platser på särskilda boenden (SÄBO) och istället erbjuda stöd och vård i hemmiljö. Men även om tanken kan verka tilltalande för många, bör vi ställa oss frågan: till vilket pris sker denna förändring?
Förespråkarna menar att ”God och nära vård” erbjuder en möjlighet för äldre att bo kvar i sina hem och behålla sin självständighet längre. Med hembesök av sjuksköterskor, hemtjänst och digital teknik hoppas man kunna ge individanpassad vård som förstärker känslan av trygghet. Det kan också minska behovet av att flytta till ett särskilt boende, vilket för många är en svår omställning.
Men denna förändring medför också utmaningar. En av de mest uppenbara är belastningen på anhöriga. När vården förskjuts från institutioner till hemmet hamnar ett stort ansvar på familjemedlemmar. De får ofta agera som informella vårdare, vilket kan påverka deras arbete, ekonomi och psykiska hälsa. Många anhöriga upplever redan idag att de är överlämnade till sig själva utan tillräckligt stöd från vården.
Att minska antalet SÄBO-platser kan dessutom leda till att resurserna inte räcker till för de äldre som trots allt har behov av mer omfattande omsorg. Hemtjänsten och Hemsjukvården med distriktssköterskor är redan idag pressad, och personalbristen är ett stort problem. Att förvänta sig att samma resurser ska kunna ge både nära vård i hemmet och hålla hög kvalitet kan vara orealistiskt. I värsta fall kan det leda till att äldre faller mellan stolarna och inte får den omsorg de behöver.
Ett ofta outtalat motiv bakom ”God och nära vård” är ekonomin. Det är billigare att vårda äldre i hemmet än på ett särskilt boende. Men sparåtgärder riskerar att gå ut över de mest utsatta. Om besparingarna leder till att äldre inte får den hjälp de behöver i tid, kan det i längden bli dyrare, exempelvis genom fler akuta sjukhusinläggningar.
”God och nära vård” har potential att förbättra äldreomsorgen, men endast om den implementeras med omtanke och tillräckliga resurser. Det är viktigt att valfrihet inte blir en belastning för de äldre eller deras anhöriga. För att visionen ska lyckas krävs investeringar i personal, teknik och stödsystem för anhöriga. Vi måste fråga oss: Hur ser vi till att tryggheten finns kvar när vården flyttas närmare hemmet?
”God och nära vård” kan vara en del av framtidens vård, men vi måste vara medvetna om att det kräver ett pris – ett pris som vi måste vara beredda att betala för att försäkra att de äldre får den omsorg de förtjänar – vi måste ha en balans mellan valfrihet och trygghet där den äldre behöver vara i centrum.
Ann-Sofie Henriksson, Sjukvårdspartiet Pajala
